Jag brukar läsa hanapee.com's blogg. Tycker den är riktigt bra, dels för att hon skriver jävligt komiskt men även för att det i grund och botten finns en viss seriös sida också som skriver om ämnen som jag tycker om!
Det var där jag fick läsa om dokumentären "bully" för första gången, och nu såhär i efterhand så har även jag reflekterat över det. 

 

Hanapee skriver "Tänkte såklart också tillbaka på min egen skoltid och fick enorma samvetskval för hur jag så ofta stod på sidan och tittade på när andra psykade och var förjävliga. Ibland var jag också med i maktkampen och utövade den." - och jag kom själv att tänka på min egen skoltid.

 

Vår skola var ganska bra endå. Även fast man inte hade "så många" kompisar, så var det aldrig någon som blev extremt mobbad. Inte så som den dokumtentären iallafall. MEN, barn och ungdomar är elaka mot varandra iallfall. Precis som på varje högstadieskola så finns det grupper, klickar som är ganska tydligt indelade. De finns de snygga, populära, högljudda, enstöringar, nördar, tuffingar, fotbollskillar, hästtjejer, estetare. Det fanns folk som blev retade, det var en och annan som gick ensam, och sedan hade skolan en grupp för specialelever, som hette "solstrålarna". Jag tycker nu att det är det värsta man kan göra, sätta upp en grupp som heter solstrålarna på en högstadieskola. 
Att det finns klasser för specialelever är väldigt bra, vissa behöver mer stöd än andra, både med skolan och med det psykiska. MEN - att göra det så uppenbart att här går folk "som inte har det så lätt", gör ju det enklare att hitta sina mål att reta. 

Jag har väl aldrig direkt varit mobbad, ingick i en grupp tjejer som var omtyckta. Vi hade många kompisar, hade alltid något att göra på helgerna, umgicks alltid med varandra på vardagarna, hade killar, gick på fester. 

Däremot började jag tänka på mina skolkataloger från högstadiet som är fullständigt nerklottrade, "nörd" "hästhuvud" "snygg" "tågräls" "äckel", är bara några saker där står. Det är ju också en form av mobbing, bara det inte syns!

 

Jag tänker också på en kille som, återigen aldrig kanske var "uttalat" mobbad, men han hade väldigt få vänner. Han var en enstöring, och jag tror nog skolan har gjort sitt bästa med att ge honom en bra skolgång. Idag sitter han i fängelse. Har gjort en rad brott, något riktigt fruktansvärt. Här kan man ju tänka om det är skolans fel, eller att han redan från början har mått dåligt.